Sättet vi transporterar oss själva och våra varor håller på att förändras. Alla kanske inte kan ta sig till jobbet med elcykel eller åka buss, men vi kan alla tänka om på något plan. Framtidens trafik stavas hållbar. Det betyder att vi redan i dag behöver satsa på lösningar som gynnar cykelpendling, bilpooler, kollektivtrafik och miljövänliga drivmedel.

Vår infrastruktur ska stöda klimatsmarta lösningar. Du ska kunna ladda din elbil och tanka din gasbil när du behöver. Vi behöver se till att det finns tillräckligt med cykelvägar och uppmuntra till cykelpendling. Företag som sponsorer cyklar till sin personal är ett gott exempel. För att det här ska fungera behövs cykelleder som säkerställer en trygg och smidig pendling mellan hemmet, jobbet och olika servicepunkter. Vi behöver kartlägga utbudet av lätta trafikleder, fundera på framtida pendlingsbehov och göra upp ett utvecklingsprogram.

Viktiga projekt:
Avsnittet Edsevö–Karleby (RV8)
Avsnittet Nedervetil–Karleby (RV13)
Avsnittet Jakobstad–Nykarleby (väg 749)

I regionens klimatstrategi har vi lovat att så långt som möjligt satsa på koldioxidneutrala trafiklösningar. Även satsningarna på vägnätet stöder detta. Färre inbromsningar och jämnare hastighet längs våra huvudvägar är bättre för miljön. Dessutom sparar det pengar i form av mindre bränslekostnader. Det handlar också om elbussar, järnvägstransporter, elflyg och gasdrivna fraktfartyg. Om allt som rör sig till och från regionen.

Niclas Caldén:

Cykling gynnar både miljö och hälsa

Kennet Svanbäck:

Kollektivtrafik är framtiden

Anneli Svenfelt:

Elbil är ett sätt att påverka

Stig-Göran Forsman:

2026 lyfter det första elflyget

Niclas Sjöskog:

Dags att börja diskutera gas

Juha Hakala:

Sjötrafik gynnar miljön

”Att cykla gynnar både hälsan och miljön”

När Prevex tog i bruk cykelförmånen var Niclas Caldén först ut. Nu cyklar han dagligen till och från jobbet och känner att han gör en god gärning – både för miljön och den egna hälsan.

Niclas Caldén har alltid gillat att cykla, men efter att han investerade i en ny cykel via jobbets cykelförmån har han så gott som helt slutat att ta bilen till jobbet.
– Jag är betydligt piggare på morgonen när jag kommer fram och på hemvägen hinner jag varva ner på ett helt annat sätt, säger han.
Att cykla gör alltså gott, något som också arbetsgivaren Prevex märkt. Marknadsföringsdirektör Camilla Vikman säger att cykelför- månen är ett led i företagets strävan att bli mera hållbart, ur alla perspektiv.
– Det handlar framför allt om personalens välbefinnande, men även miljöaspekten är viktig. Ju fler som cyklar till jobbet, desto mindre utsläpp, säger hon.
Hon har också själv nappat på erbjudandet. Men att pendla från Karleby där hon bor till Nykarleby är lite väl tufft. I stället cyklar hon så ofta hon kan på fritiden.
– Förmånen är inte kopplad till pendlingen. Ur företagets synvinkel är all cykling bra, även om du inte cyklar till jobbet kanske du väljer cykeln i stället för bilen på fritiden.
För Niclas Caldén är cyklingen också ett sätt att leva som han lär. I sitt arbete som Senior Advisor är han ansvarig för företagets tekniska hållbarhet.

Niclas Caldéns Trek-cykel är utrustad med vinterdäck och lampor – välbehövligt och nödvändigt under vintermånaderna. Tack vare förmånen valde han att satsa på en lite dyrare cykel. Prevex samarbetar med FleetBike, vilket betyder att du som anställd slipper all byråkrati. Det enda Niclas Caldén behövde göra var att välja cykel, från vilken affär som helst. Förmånen innebär en skattefri ersättning på 100 euro per månad. När cykeln är betald har du rätt att lösa in den till ett förmånligt pris. Och precis som med en leasingbil kan du byta ut den när den gjort sitt.
Niclas Caldén har tre kilometer till jobbet och det finns cykelväg ända hemifrån till arbetsplatsen. Men om han vill cykla vidare norrut mot Jakobstad eller söderut mot Munsalahållet är det landsvägen som gäller.
– Speciellt norrut är det livsfarligt att cykla, här skulle det minsann behövas en cykelväg. Jag tror också att fler skulle ta cykeln in till stan från Munsalahållet om det fanns trygga cykelvägar, säger han.
Just nu har 16 av Prevex anställda skaffat en cykel via jobbet, och i kafferummet är det mycket prat om cyklar, cykelvägar och utrustning. Camilla Vikman hoppas att staten fortsätter subventionera cyklingen och att fler företag sporras att stöda en hållbar pendling. För tillfället är cykelförmånen skattefri upp till 1200 euro per år.

Kennet Svanbäck tror på kollektivtrafiken

Chauffören Lisbeth Vikström kör vant in minibussen i garaget vid IngSvas depå i Permo. Så länge hon lunchar får bussen laddas. I dag har bussbolaget en elbuss, men år 2030 ska alla fordon drivas fossilfritt.

Kollektivtrafiken är en viktig kugge i framtidens trafiklösningar – även på landsbygden. Det är bussbolaget IngSvas vd Kennet Svanbäck övertygad om.
– Men för att kollektivtrafiken ska överleva handlar det om att kunna erbjuda en trygg, tillgänglig och framför allt hållbar trafik som dessutom är betydligt mera individuellt anpassad än dagens linjer.
Den senaste tiden har varit minst sagt tuff för Österbottens största bussbolag IngSva. Men det betyder inte att det saknas framtidstro, tvärtom.
– År 2030 kommer vi att ha en lång rad laddningsstationer här vid depån och alla våra bussar ska gå på förnybara eller fossilfria drivmedel, säger Kennet Svanbäck.
Han plockar fram företagets miljöplan och förklarar att det egentligen inte finns något val. Han tycker att det ibland känns lite orättvist att diskutera kollektivtrafiken i glesbygden, att den ofta blir styvmoderligt behandlad jämfört med trafiken i storstäder.
– Men faktum är att trafiken är avgörande för våra kunder. Utan busslinjer skulle deras vardag inte fungera.
Och det är inga små mängder det handlar om. IngSva har i dagsläget kring 3500 passagerare per dygn och cirka 90 bussar som trafikerar på olika linjer från Karleby i norr till Kristinestad i söder – en stor fordonspark som traditionellt sett har stått för en hel del utsläpp. Men mycket har redan ändrat. En tredjedel av företagets bussar ligger i den bästa euroklassen, vilket betyder att utsläppen är minsta möjliga för en dieselmotor. Och när centrumtrafiken Vippari ska upphandlas nästa gång kommer hållbarhet att vara en avgörande faktor. En del av det hållbarhetsarbete företaget redan gör handlar om att följa med trafiken i realtid och optimera trafiken enligt passagerarmängd.
Det som bussbranschen tror mest på just nu är el, men även alternativ som vätgas och gas diskuteras. Utvecklingen går snabbt framåt, och enligt Kenneth Svanbäck ligger lösningen i att våga testa. Inom dotterbolaget IngSva E-buss är Emil Finne anställd för att ta pulsen på branschen och utvecklingen, analysera olika drivmedel och förhoppningsvis leda in bolaget på rätt kurs. Det drivmedel som blir det rådande behöver också ha en tillräckligt omfattande infrastruktur med laddnings- eller tankningsstationer på strategiska platser för att det ska fungera.

Kennet Svanbäcks vision är en modern, on demand-kollektivtrafik där kunden i realtid kan följa med bussen och planera sin arbetsresa. Lite som Vipparitrafiken, men ännu smidigare.
– Vårt mål är att alla ska kunna röra sig smidigt i regionen. Om du är beredd att ha ett fönster på ett antal minuter per dag för din arbetsresa kan du beställa busstransport hem till dörren, även om du bor i Bäckby eller Bosund. Det handlar också om image, och om privatekonomin. Hur högt kan bensinpriserna stiga innan vi på allvar börjar överväga att åka kollektivt? En fungerande kollektivtrafik borde också vara en konkurrensfördel när vi pratar om att locka fler inflyttare till regionen.
Hösten 2021 köpte IngSva sin första elbuss och den trafikerar i dag i Vippari-trafiken och till och från Pedersöre-Jakobstads järnvägsstation. Chauffören Lisbeth Vikström säger att den är lite annorlunda, men smidig att köra.
– Den är förstås väldigt tyst och det känns lite som att sitta i ett tåg eller en metro. Den automatiska inbromsningen när man lättar på gasen är behändig, säger hon.
På displayen vid förarsätet följer hon med laddningsläget, och hon säger att en del kunder nyfiket frågar hur bussen riktigt fungerar. Batterikapaciteten i den här minibussen är 115 kWh/400 V och den har en max körsträcka på 250 kilometer – vilket i dagsläget räcker bra för Vipparibussen som kör ungefär 150 kilometer om dagen.
Nästa elbuss som ska testas är en fullstor buss från en kinesisk tillverkare. År 2030 kommer snabbt på. Om den ena minibussen ska få sällskap av fler elbussar krävs modiga beslut.
– Det är en tuff utmaning, men vi har inget val. De senaste hundra åren har förbränningsmotorn varit allenarådande, men nu är vi med och bygger upp drivmedel för nästa hundra år, säger Kennet Svanbäck.

”Att köra elbil är ett sätt att påverka”

Anneli Svenfelt i Bosund öppnar garagedörren, kör in bilen och lägger i laddkabeln. För henne är elbilen ett medvetet val, och en miljögärning.
– Jag märker att även våra ungdomar har börjat diskutera miljöfrågor på ett helt annat sätt.

Anneli Svenfelt har haft sin elbil i ett halvår, och hon är nöjd. Komforten är oslagbar, det är förmånligt att köra och dessutom känns det bra för miljön.
– Sommartid kostar laddningen cirka en euro per hundra kilometer. I vinterföre blir det förstås lite dyrare, men inte mera än cirka två euro, säger hon.
Familjen Svenfelt har låtit installera en extra elmätare för att ha koll på exakt hur mycket laddningen kostar. Något annat har övergången till en elbil inte krävt, förutom rutinen att alltid plugga i bilen när man parkerar.

Anneli jobbar som köks- och städchef på folkhögskolan Kvarnen i Kronoby och har 16 kilometer till jobbet. Just nu kan hon inte ladda bilen på jobbet, men med så korta avstånd är det inget problem. Dessutom har folkhögskolan nyligen inlett ett miljöprojekt där det bland annat ingår att installera solpaneler för att kunna erbjuda miljövänlig, gratis laddning åt alla anställda som kör elbil. Till miljöprojektet hör också att minska matsvinnet, som redan i dag är så gott som noll, att börja kompostera bioavfallet och att baka allt bröd själva, vilket minskar behovet av transporter.
– Just nu är det bara jag och en annan kollega som har elbil, men vi pratar så pass gott om dem så jag tror att fler kommer att följa vårt exempel. Många är också nyfikna och frågar om laddningen och vad det kostar. Jag brukar också påminna dem om att man får 2000 euro i statligt bidrag om man köper en ny elbil, och att den knappt behöver någon service.
Anneli har också lyckats övertyga sin storebror som numera också kör elbil.

Familjen Svenfelt har länge varit intresserade av sitt klimatavtryck och funderat på hur de själv kan bidra. På sommarstugan drivs allt med solpaneler och nästa sommar ska de även installera ett mindre vindkraftverk där. Allt avfall sorteras och Anneli har slutat använda engångskärl. Dessutom laddas bilen med grön el från det lokala elbolaget.
– För tre år sedan köpte vi en laddhybrid, men den var faktiskt en liten besvikelse. Försäljaren hävdade att jag kunde köra 50 kilometer bara på el, men varje gång jag startade bilen startade också förbränningsmotorn, bland annat för att värma upp kupén. Att köra elbil känns mycket bättre ur miljösynvinkel. Det är också en helt annan känsla och bättre komfort – den här är riktigt rolig att köra!

Snart kan du ta elflyget till Sverige

År 2026 lyfter det första elflyget från Karleby-Jakobstads flygplats. Destinationen är Skellefteå och målsättningen är en helt ny, utsläppsfri förbindelse i öst-västlig riktning.

Noll utsläpp, lägre kostnader och ökad tillgänglighet. Elflyget har många fördelar. Utvecklingen i branschen går rekordsnabbt just nu och Karleby-Jakobstads flygplats är en av nio flygplatser som är med i en förstudie om elflygplan som en framtidslösning.
Den starkaste drivkraften är flygtrafikens miljöpåverkan och behovet av att minska utsläppen av växthusgaser. Men också faktorer som bristen på starka stadsstrukturer, långa avstånd och svaga kommunikationer i öst-västlig riktning talar för att elflyget kan vara en nyckel när regionen ska utvecklas.
– Det finns stor potential i vår region, och vi har alla möjligheter att vara först ut med elflygen, inte minst tack vare vårt goda samarbete med Skellefteå.
Det säger Stig-Göran Forsman som är vd för Kronoby Flyghangar. Hans roll är att utveckla flygförbindelserna till och från regionen och när vi träffas i terminalen har han precis avslutat ett möte med Finnavia.

Tanken är att i första hand utveckla en on demand-trafik. Den tilltänkta flygplanstypen kan ta 19 personer och har en räckvidd på 400 kilometer. Det här räcker enligt Stig-Göran Forsman bra för arbetspendling och fritidsresor i Kvarkenregionen.
– Hållbara och attraktiva förbindelser handlar om regionens framtid, om att möjliggöra investeringar och företagsetableringar. Med goda förbindelser kan du dessutom bo och jobba var som helst i regionen,vilket minskar risken för utflyttning. Det som också talar för att bygga upp en förbindelse i öst-västlig riktning är våra historiska och kulturella kontakter västerut, säger Stig-Göran Forsman.
En ny app där du kan planera resor och kolla in möjliga flygtider har redan utvecklats. Ett gäng på fyra personer som ska resa till de svenska fjällen kan kolla vilka lediga stolar det finns och om datumet passar kan man göra en reservering. Flygresan till Skellefteå tar cirka 30 minuter. Tanken är att hela kedjan ska vara hållbar och i resan ingår taxi- eller kollektivtrafik till och från hemadressen.

När man talar om hållbar flygtrafik är det svårt att inte nämna Skellefteå. Skellefteå Airport är en av de ledande svenska flygplatserna när det gäller hållbarhet. Här finns tillgång till fossilfritt bioflygbränsle och landets för tillfället kraftigaste laddinfrastruktur för elflygplan.
De första elflygplanen har redan landat i Skellefteå. Som ett led i projektet har man startat en egen flygskola, Green Flight Academy, och de första planen ska användas i utbildningen av nya elpiloter.
På vår sida av Kvarken är Stig-Göran Forsman redo att ta emot elflygen. För Kronobys del behövs en del investeringar i laddningskapaciteten och nödvändiga tillstånd innan en regelbunden trafik kan bli verklighet, men annars finns inga hinder. Han drömmer också om ett utbildningssamarbete mellan Green Flight Academy, folkhögskolan Kvarnen och den lokala flygklubben.

Flygplatser som är med i förstudien FAIR, Finding Innovations to Accelerate Implementation of Electric Regional Aviation: Vasa, Karleby-Jakobstad, Seinäjoki, Umeå, Skellefteå, Örnsköldsvik, Lycksele, Storuman och Mo I Rana. Projektet drivs av Kvarkenrådet.

Målsättningen är reguljär elflygtrafik i Kvarkenregionen och att regionen samtidigt ska fungera som testbädd för elflygplan. Initiativet handlar om att elflyg helt enkelt är bättre för miljön – underhållskostnaderna beräknas vara 50 procent lägre än för traditionella flygplan och bränslekostnaderna upp till 80 procent lägre. Ett mindre elplan som rymmer 20 personer ger samma kostnad per passagerare som ett vanligt plan som rymmer 150 personer.

”Alternativet gas diskuteras för lite”

Niclas Sjöskog svänger in vid Granholmen, parkerar vid tankningsstationen och några minuter senare är tanken full med 97-procentig metangas. Prislappen landar på 37,70 euro.

Jordbrukaren Niclas Sjöskog i Purmo har kört gasbil i snart sju år. Han har en VW Transporter som mest används inom jordbruket, men som också fungerar utmärkt till exempel för dotterns Ikea-resor. För Niclas Sjöskog handlar det om två saker: Att kunna köra förmånligt och utan utsläpp.
– Jag behöver en rymlig paketbil för jordbruket och när det var dags att byta ut min gamla diesel fick jag upp ögonen för gasbilar. I Finland fanns det inte speciellt mycket att välja på, men i Sverige är marknaden för begagnade gasbilar en helt annan, bland annat tack vare den statliga politiken med skattelättnader för så kallade miljöbilar.
Om man tittar riktigt noggrant ser man att bilen varit tejpad med Göteborgs stads logo. Det enda som vittnar om drivmedlet ett märke med texten Biogas som Niclas Sjöskog klistrat på bakdörren.
– När jag köpte bilen fanns det bara en laddningsstation i vårt område, den i Jeppo, och därför lät jag installera en extra gastank. Med alla extra kostnader inräknade blev den här bilen ändå billigare än att köpa en motsvarande finsk dieselbil, säger han.
När Niclas Sjöskog tankar full tank handlar det om cirka 25 kilogram gas. 1,5 kilogram gas motsvarar 1 liter bensin, vilket innebär att gasbilen är betydligt förmånligare att köra jämfört med en bensin- eller dieselbil. Räckvidden är heller inget problem, tack vare extratanken kör han i dag 600 kilometer på en tank.
– I takt med att både energi- och bränslepriserna stiger kommer vi att börja tänka annorlunda. Jag hoppas att fler skulle få upp ögonen för gas som ett alternativ. Just nu ligger allt politiskt fokus tyvärr på elbilen, och jag tror att persontrafiken så småningom kommer att övergå helt till el, men när det gäller den tunga trafiken är biogas ett bra alternativ. Frågan är bara hur vi ska få fler att inse det.

Niclas Sjöskog är insatt och påläst. Hans intresse för biogas väcktes redan i början av 2000-talet när han och några andra jordbrukare utredde möjligheten att ta tillvara gödsel och tillverka biogas för elproduktion. Han berättar om Scanias gasdrivna lastbilar och ett biogasprojekt på Valio som utreder möjligheten att bygga ut ett tankningsnätverk på större gårdar. Redan i dag har Valio fyra gasdrivna långtradare i trafik.
– Utmaningen med gasen är det krävs så pass stora investeringar för att bygga tankstationer, därför finns det också så få stationer. I princip skulle jag kunna använda det organiska avfallet från mitt eget jordbruk för att tillverka gas, men tekniken som behövs för att konvertera gasen till användbart bränsle är alldeles för dyr.
Ekonomin är viktig, men Niclas Sjöskog säger också att det känns bra att köra utan att orsaka skadliga utsläpp:
– Det fantastiska med biogasen är att det handlar om ett koldioxidneutralt bränsle som tillverkas av råvaror som annars blir avfall. Det känns skönt för samvetet.
Intresset för gasbilar ökar sakta men säkert, när han år 2016 letade efter en på nätet fanns det fyra stycken. Nu när vi kollar läget på en av de största nätsidorna för begagnade bilar finns det 283 stycken att välja på. Snart är det aktuellt att byta ut familjens andra bil, en personbil med dieselmotor, och det kan mycket väl hända att det blir ytterligare en gasbil i familjen Sjöskog.
– Möjligheten att kunna tanka i Jakobstad gör det smidigt att ha gasbil på vårt område. Men den vanligaste frågan jag får är fortfarande var man kan tanka. Här behövs mera information.

Mindre utsläpp till havs

När UPM:s nya gröna fartyg börjar trafikera i Kvarken betyder det mindre utsläpp i den känsliga havsmiljön. Sjötransport är redan i dag bäst i klassen ur ett hållbarhetsperspektiv – och allt mer gods lämnar regionen sjövägen.

Sjöfarten anses redan i dag vara det mest hållbara transportmedlet. 90 procent av frakten till och från i Finland kommer sjövägen, men trafiken står ändå bara för 2,6 procent av de totala utsläppen. Alltså: Ju mer som fraktas till sjöss, desto bättre.
I Jakobstadsregionen är hamnen en viktig kugge i transportkedjorna och allt mer gods lämnar staden sjövägen.
– De senaste åren har vi haft en stadig ökning av frakten. Under 2021 hanterades 1,5 miljoner ton gods av totalt 300 fartyg. Och vi har kapacitet för mera, säger vd Juha Hakala.
Även om sjöfarten och hamnarna redan nu är bäst i klassen finns det enligt Juha Hakala mycket man ännu kan förbättra och hamnen jobbar kontinuerligt med att minska utsläppen. Miljötillstånden och certifieringarna uppdateras regelbundet och stor vikt läggs också på säkerheten kring transporterna av farliga ämnen och kemikalier.

En stor förändring till det bättre skedde våren 2022 när UPM bytte ut sina gamla fraktfartyg till nya, moderna LNG-drivna fartyg. UPM står i dag för tre fjärdedelar av godsmängden och är därmed hamnens största kund med fyra egna fartyg som trafikerar till och från Jakobstad. LNG-drivna fartyg har i princip inga utsläpp av svaveloxider och partiklar, och utsläppen av kväveoxider är betydligt mindre än hos traditionella fartyg. LNG är visserligen ett fossilt bränsle, men tack vare den förbättrade energieffektiviteten minskar utsläppen av växthusgaser med upp till 63 procent. Enligt UPM har LNG-driften minskat utsläppen av koldioxid med 25 procent och kväveoxid med 85 procent, medan utsläppen av svaveldioxid och sotpartiklar minskat med 99 procent.

De produkter som går via hamnen i Jakobstad är i första hand cellulosa, som står för två tredjedelar av exporten, men även sågade trävaror och papper samt importvarorna cement och lut. Enligt Juha Hakala finns det förutsättningar att transportera större mängder styckegods, containergods och trävaruprodukter. Rederiet Wallenius SOL:s rutt via Jakobstad är till exempel en smidig väg ut i Europa som både BillerudKorsnäs och Ekeri använder sig av. För BillerudKorsnäs innebär Ro-Ro-linjen en miljövinst på cirka 137 000 kilogram koldioxidutsläpp per år eftersom man kan undvika onödiga sträckor med tåg och bil. Kvalitets- och miljöchef Daniel Asplund på Ekeri säger att linjen från Jakobstad har gjort stor skillnad ur ett hållbarhetsperspektiv. Tidigare transporterades släpvagnarna med bil ut i Europa, men på det här sättet har man kunnat minska koldioxidutsläppen med ett ton per släpvagn.
Wallenius SOL har trafikerat på Jakobstad sedan 2019. Det handlar om en veckovis Ro-Ro-tjänst mellan Jakobstad, Lübeck, Zeebrugge och Tilbury.
– Fartyget lägger till hos oss på fredag kväll, lastas på lördag och på måndag morgon kan godset lossas i tyska Lübeck och starta sin resa vidare ut på kontinenten, säger Juha Hakala.
Men för att hamnen ska kunna utvecklas behövs fungerande förbindelser. Juha Hakala är glad över de förbättringar som gjorts på järnvägen och längs huvudvägarna, men säger att det fortfarande finns flaskhalsar som behöver åtgärdas.
– För vår del är stamväg 68, riksåttan och riksväg 19 de viktigaste vägarna. För att vår verksamhet ska kunna utvecklas behöver det finnas smidiga transportvägar till och från hamnen. Förnyandet av Fiskars bro var ett efterlängtat projekt, och nu hoppas jag att de två andra gamla broarna också ska åtgärdas.

Hållbar trafik